Tiden går som bekant fort när man har roligt. Men kan det vara som så att tiden går sakta när man har roligt också? Eller kan tiden gå fort trots att man inte har så roligt?
Det har gått några dagar sedan mitt senaste inlägg. Eller veckor. Eller ja månader också för den delen. Har jag inte haft något att säga? Ni som känner mig vet att så inte är fallet. Jag har alltid något att säga. På gått och ont kan man tycka. Jag har lärt mig med åren att inte ha så mycket att säga. Eller kanske att inte alltid säga det jag tycker. Jag är inte bra på det men jag har blivit bättre.
Vad har hänt sedan sist då? Oj. Alldeles för mycket för att jag ska avhandla det här och nu. Det viktigaste kan väl vara att jag bytt jobb. Inget jag hade planerat för. Alls faktiskt. Det bara blev så. Igen. Det kom ett erbjudande och det var lite för bra för att inte tacka ja till. Är det bra att vara impulsiv? Nu ska jag bara dra lite i handbromsen och säga att för en gång skull var jag inte så snabbfotad som jag kan vara. Jag tackade nog nej till att börja med men samtidigt ja till en lunch för att sondera terrängen. Det slutade alltså med ny arbetsgivare.
Igen.
Ska jag vara riktigt busärlig så blir jag lite trött på mig själv. När ska jag bli nöjd? Jag brukar i och för sig alltid säga att jag aldrig kommer bli nöjd då det i min värld innebär att man är klar. Färdig. Att det inte finns något mer att uppnå. Men när ska jag känna mig sådär lagom tillfreds då?
Jag vet inte men jag tror att de senaste två månadernas huvudvärk kan bero på mitt sätt att vara. Ständigt på jakt, ständigt rastlös och helt oförmögen att säga nej. Jag måste snart landa för att det ska bli hållbart i längden.
Har det hänt något annat kul sedan sist då?
Hmm…
Låt mig fundera…
Hmm…
Jag vet helt ärligt inte om det gjort det. Sedan min första dust med covid-19 hösten 2020 har det hänt något med mitt minne. Jag kommer inte ihåg. Nu låter det kanske brutalt men det är inte som så att jag glömmer allt. Men jag glömmer för mycket för att det ska kännas okej. Ibland blir jag lite rädd också. Det är inte den jag är och det påverkar mig. Inte på ett bra sätt.
Jo. Jag har klivit av som ordförande för futsalen i Uddevalla. Det är grymt positivt och det gick samtidigt upp för mig hur mycket tid och energi jag lade på det uppdraget. Jag har under två års tid förnekat att jag gav så mycket av mig själv till sporten men med facit i hand så måste jag kapitulera.
Kan det vara en orsak till att jag är som jag är? Att jag mår som jag gör? Att jag glömmer?
Och jo igen. Ett uppdrag ut, ett uppdrag in. Efter åtta år med quiz på Kanten i Hunnebostrand har äntligen en restaurang i stan vaknat. Varje onsdag kör jag numera music quiz på Texas Longhorn i Uddevalla. Det är svinkul med quiz. Faktiskt roligare att göra dem än att hålla i dem men jag kan ju inte sticka under stolen med att det är kul på själva quiz-kvällarna också. Jag menar… Vem skulle jag försöka lura med att säga att jag inte trivs i rampljuset?
Mig själv kanske?
