Om jag inte skriver spricker jag

Det har gått 619 dagar. Det är en väldigt lång tid. I 619 dagar har jag försökt skapa något nytt. Från grunden. Den 25 januari 2023 låg mitt liv på ett bord med en duk under. Ni vet det där tricket när någon rycker undan duken och allt som står på bordet står kvar.

Det funkade inte.

Jag har skrivit och uttryckt mig i hela mitt liv men i 619 dagar har det inte blivit många meningar skrivna. Mest för att jag har insett saker om mig själv som är lite skrämmande. Otäckt och i behov av underhåll skulle jag kunna beskriva det som. Jag har under en längre tid blivit mer och mer medveten om att jag nog måste börja skriva igen. Nej. Inte måste. Jag behöver börja skriva igen.

Hur futtigt och banalt det än må framstå så är det viktigt för mig att få uttrycka mig. Ibland via ljud, ibland via tal men oftast via text.

Så. Nu tänker jag inte vänta längre. Jag är fortfarande en fegis som enbart skriver för mina egna ögon men det får vara så. Ett tag i alla fall.