Det har tagit mig många år att se den här filmen. Eller ja. Inte så att jag började se den för flera år sedan och såg klart den i år utan mer att det har funnits ett motstånd inom mig för att titta på den. Varför? Jag tror det har att göra med att jag har lite svårt för apor som talar och organiserar sig i någon form av revolution.

Men eftersom jag bestämt mig för att titta på alla filmer som står här hemma i hyllan så var det bara att ta tjuren vid hornen när slumpgeneratorn plockade fram Apornas planet. Och jag måste säga att jag blev lite överraskad.

Det är inte någon spektakulär story utan ganska klassiskt någon blir förtryckt och ger igen. Typ så för att göra det väldigt kortfattat och enkelt.

James Franco spelar Will som forskar på ett botmedel mot Alzheimer. Såklart testas det på apor och såklart blir en av aporna supersmart. Som den forskare han är blir Will superexalterad och vill börja prova medicinen på människor. Under presentation inför företagsledningen går det dock lite snett. Den smarta apan löper amok och styrelsen backar naturligtvis inte upp Will utan istället avlivas samtliga apor.

Det är då Ceasar gör entré. Det är apan som vi ska följa genom den här filmen. Will blir något av en fosterpappa för Ceasar och under åren lär sig Ceasar både att kommunicera via teckenspråk och använda toaletten som vi människor använder den. Men. Det ska såklart spåra ur en gång till annars hade det blivit en rätt kort film. 

Okej vi stoppar där i spoilandet. Jag tycker att det är en rätt tunn story i den här filmen. Visst får jag lite frustrationskänslor över hur Ceasar de andra aporna hanteras i "apfängelset" men det är långt från samma uppenbara liknelse till verkliga händelser som till exempel District 9 där de smetar upp apartheid rätt i ansiktet på oss.

Men ändå. Överlag en helt okej film. Kanske till och med lite mer än bara helt okej. Jag tänker 3,5 av 5 möjliga popcornhinkar.

Det är faktiskt som så att jag ser fram mot att slå mig ner och titta på Apornas planet: Uppgörelsen.