Fjärde filmen om de smarta aporna och ja, jag tycker nog fortfarande att det håller. Det är inga mästerverk som levereras men det är ändå jäkligt solida filmer.

Nu har det gått ett gäng hundra år och Ceasar finns såklart inte kvar. Inte som apa i alla fall. Däremot så vilar hans ande över handlingen och det är någonstans det som håller ihop det.

Nu får vi följa Noa som tillhör örnklanen. En av många klaner som bildats i den nya världen där aporna regerar och människorna (eller eko som de kallas) har tagit en del steg tillbaka i utvecklingen.

Inledningsvis får vi följa Noa, Soona och Anaya när de letar efter örnägg för en ritual där de knyter an till sin egna örn. Lite som ett kliva in i vuxenvärlden tolkar jag det som. På väg hem stöter de för första gången på ett eko. Eller människa då. Andra gången som Noa träffar på en människa är följande natt när han hör konstiga ljud från tältet där aporna röker lax.

Det andra mötet slutar med att Noas ägg krossas och han bestämmer sig för att rida ut och hitta ett nytt ägg. Istället möter han ondska. Apan Proximus har tagit på sig ledarrollen och refererar till sig själv som Ceasar. I själva verket är Proximus en diktator och tyrann.

Som ni förstår så blir inte det här så bra och Noa tvingas ut på en resa som han nog helst hade sluppit. Han träffar på Raka, en chimpans som ägnat sitt liv åt att sprida Ceasars budskap, och slår följe med honom. Med i ekvationen finns också Nova. Eller Mea som hon heter på riktigt. En människa.

Jag måste säga att den här filmen lämnar mig med en känsla att det finns så mycket mer. Visst det är en bra "ta det lugnt en söndag"-film men jag har också känslan av att det finns något djupare att utforska här. 

Att få följa Noas resa från att leva med sin klan och inte veta så mycket om omvärlden till att han tvingas omvärdera mycket av det som de äldre lärt ut. Det är motiverande och min känsla är att det görs på ett sätt som inte är så vanligt i filmens värld.

Freya Allen är riktigt bra i rollen som Mea. Från att först vara rädd, ensam och frusen till att bli en... något av hjälte kanske och sedan gå till en karaktär som ger dig lite magknip. Jo men jag är imponerad. Hon gör det riktigt bra.

Och William H. Macy. Wow! I min värld är det här en skådis som förtjänar så mycket mer cred än vad han får. För visst är han briljant i t ex Fargo och Jurassic Park? Här spelar han Trevathan som fogat sig efter Proximus för att överleva. Han tillhör den lilla skara av smarta människor som fortfarande finns och därför blir han viktig för apkungen. Eller apdiktatorn.

Sen vart det slut på människor att betygsätta.

Det är lätt att bli lite labil inför de här filmerna. Efter första (Apornas planet: (r)evolution) såg jag fram mot uppföljaren (Apornas planet: Uppgörelsen) och inför tredje var jag rätt uppspelt. Sen att War of the planet of the apes initialt inte håller måttet gjorde att jag dragit ut på att titta på fjärde filmen.

Men nu är jag tillbaka på ruta ett. Jag ser verkligen fram mot nästa del i den här filmserien. Betygsmässigt är jag också tillbaka på ruta ett. Efter pannkaks-debaklet i den tredje filmen kan jag lätt dela ut 3,5 i betyg här.