Olympus has fallen

・

Mike Banning är en före detta Secret Service-agent som åkt på skrivbordstjänst efter en olycka som gick riktigt snett. Men när terrorister tar över Vita huset och kidnappar presidenten visar det sig att Mike är den ende som kan rädda situationen. Plötsligt förvandlas han till en enmansarmé som smyger runt i korridorerna och plockar bort skurkar en efter en medan han samtidigt utbyter coola one-liners med sina fiender över radion.

Har vi sett det förut? Absolut. För min del så dog den här typen av filmen lite efter Rambo First Blood. Det blir inte bättre eller coolare än så.

Men vi får en film som vet exakt vad den är. Ren action-underhållning utan några konstigheter. Gerard Butler spelar Mike Banning med precis rätt mängd intensitet och charm och Morgan Freeman levererar som vanligt med sin guldstämma som den kloke talmannen för representanthuset.

Spänningen är det absolut inget fel på. Filmen håller tempot uppe från början till slut men herregud så förutsägbart Det är lite som att titta på actionfilmernas motsvarighet till en bekant historia. Man vet hur det slutar men hänger med ändå för att det känns bekant och tryggt.

Det mest fjantiga är nog ändå hur Mike lyckas vara överallt samtidigt och lösa alla problem själv. En man mot en hel terroristgrupp? Inga problem! Behövs det hackas ett datasystem? Klart han kan det också! Det blir lite väl mycket "one man army" även för en actionfilm och som sagt. John Rambo har redan gjort det och blir inte så mycket hårdare.

Aaron Eckhart gör en okej insats som president men jag tycker nog att han var mycket vassare som Harvey Dent i The Dark Knight. Där spelade han distriktsåklagaren som förvandlades till Two-Face och det var verkligen en karaktär med substans. Här får han mest sitta bunden och spela mjuktuff för att rädda sina medarbetare.

Filmen har trots det sina charmpoäng. Humorn sitter bra när den dyker upp och det finns en underfundig ton som hindrar allt ihop från att bli för högtidligt. Plus att man aldrig kan anklaga den för att ta sig själv på för stort allvar.

Men visst. En klassisk popcornrulle som levererar precis vad den lovar - explosioner, one-liners och Gerard Butler i stridsläge. Perfekt för en kväll när hjärnan behöver vila och ögonen vill ha lite spektakel.

YouTube video

Olympus has fallen

Mike Banning är en före detta Secret Service-agent som åkt på skrivbordstjänst efter en olycka som gick riktigt snett. Men när terrorister tar över Vita huset och kidnappar presidenten visar det sig att Mike är den ende som kan rädda situationen. Plötsligt förvandlas han till en enmansarmé som smyger runt i korridorerna och plockar bort skurkar en efter en medan han samtidigt utbyter coola one-liners med sina fiender över radion.

Har vi sett det förut? Absolut. För min del så dog den här typen av filmen lite efter Rambo First Blood. Det blir inte bättre eller coolare än så.

Men vi får en film som vet exakt vad den är. Ren action-underhållning utan några konstigheter. Gerard Butler spelar Mike Banning med precis rätt mängd intensitet och charm och Morgan Freeman levererar som vanligt med sin guldstämma som den kloke talmannen för representanthuset.

Spänningen är det absolut inget fel på. Filmen håller tempot uppe från början till slut men herregud så förutsägbart Det är lite som att titta på actionfilmernas motsvarighet till en bekant historia. Man vet hur det slutar men hänger med ändå för att det känns bekant och tryggt.

Det mest fjantiga är nog ändå hur Mike lyckas vara överallt samtidigt och lösa alla problem själv. En man mot en hel terroristgrupp? Inga problem! Behövs det hackas ett datasystem? Klart han kan det också! Det blir lite väl mycket "one man army" även för en actionfilm och som sagt. John Rambo har redan gjort det och blir inte så mycket hårdare.

Aaron Eckhart gör en okej insats som president men jag tycker nog att han var mycket vassare som Harvey Dent i The Dark Knight. Där spelade han distriktsåklagaren som förvandlades till Two-Face och det var verkligen en karaktär med substans. Här får han mest sitta bunden och spela mjuktuff för att rädda sina medarbetare.

Filmen har trots det sina charmpoäng. Humorn sitter bra när den dyker upp och det finns en underfundig ton som hindrar allt ihop från att bli för högtidligt. Plus att man aldrig kan anklaga den för att ta sig själv på för stort allvar.

Men visst. En klassisk popcornrulle som levererar precis vad den lovar - explosioner, one-liners och Gerard Butler i stridsläge. Perfekt för en kväll när hjärnan behöver vila och ögonen vill ha lite spektakel.

YouTube video