Jag älskar dansk film och jag gillar verkligen Mads Mikkelsen. Druk eller En runda till, som den fick heta på svenska, är en film med en del olika ansikten och budskap. Det är i alla fall så jag tolkar det.

Filmen är kategoriserad som drama och komedi. Jag köper det innan man sett filmen. Det låter ju som ett rätt kul upplägg med fyra lärare som provar att vara lite salongsberusade under större delen av dagarna för att testa en tes från en norsk psykiater. Teorin går ut på att människan är född med 0,5 promille alkohol för lite i sig och att vi hade presterat bättre på alla plan om vi jämnade ut den balansen.

Ja ni förstår. Det där skulle kunna bli en rätt hygglig komedi. Men blev det en hygglig dramakomedi? Jag är tveksam. Jag har svårt att se det roliga i att till exempel huvudpersonen Martin, som spelas av Mads Mikkelsen, börjar dricka för att han är deprimerad, har det dåligt på hemmaplan och livet som lärare verkar inte fungera något vidare heller.

I min bok så är det ett extremt dåligt läge att börja dricka.

Då återstår att bedöma filmen som en drama och där tickar den rätt många boxar. Dels huvudkaraktärens rätt trasiga liv men även musikläraren som sörjer att han inte fått barn, psykologiläraren som inte får sova om nätterna på grund av barn som kissar i sängen och idrottsläraren som... ja som bara är väldigt ensam helt enkelt.

Så ni förstår min synpunkt på det olämpliga i att börja dricka?

Alla fyra skådespelarna, Mads Mikkelsen, Thomas Bo Larsen, Magnus Millang och Lars Ranthe, levererar övertygande porträtt av män i olika kriser och olika skeden i livet. Det gör det än mer frustrerande och ledsamt att se dem göra så dåliga val.

Det finns faktiskt inget roligt alls över den här filmen. Jag sitter snarare med en stor klump av ångest i bröstet under större delen av de 117 minuter som filmen varar. Visst småler jag några gånger men mest över de otroligt dumma idéerna som poppar upp i de här fyra lärarnas hjärnor.

Det finns såklart en djupare mening runt den här filmen då regissörens dotter Ida Vinterberg, som skulle varit med och haft en roll i filmen, dog bara några dagar in i inspelningen.

Jag har svårt att säga att det är ett mästerverk det här. Visst är det en stark och engagerande film men att ge den mer än 3,5 av 5 i betyg tror jag inte att jag kan. För min del så fastnar det viktiga någonstans på vägen. Vad händer med en människa som dricker? Hur hanterar samhället en människa som dricker? Och framförallt. Hur hanterar familj, vänner och kollegor en människa som dricker?