En film som överraskar och chockerar

Den här filmen har allt som jag inte förväntar mig att den ska ha. Eller ja. Den har vodka och det förväntade jag mig. Eftersom det är en rysk film så är det väl nästan mer regel än undantag att det dricks. En aning. Men bortsett från det... Eller nej, inte bortsett det. Tack vare det får filmen ytterligare en dimension.

Jag brukar kunna tröttna på utdragna sexscener och överdrivet drickande i filmer men här förstör inget av de båda någonting. De gånger som sex förekommer görs det på ett snyggt och subtilt sätt. Det behöver inte alltid visas. Vi förstår ändå. Och spriten. Trots att det är okryddad brännvin de dricker så är det i mångt och mycket det som kryddar till berättelsen.

Vodkan som ventil och symptom

Jag måste erkänna att jag nog gått på myten om att en ryss kan dricka två flaskor vodka och fortfarande står på benen men här fungerar alkoholen som något helt annat än en stereotyp. Den blir en desperat flykt från en verklighet som känns omöjlig att påverka. När Kolya och hans vänner dricker sig berusade är det inte glorifierat. Det är tragiskt. De dricker för att döva smärtan av att leva i ett samhälle där rättvisan är till salu och makten krossar den lilla människan utan konsekvenser.

En film som gör ont

Vill du se en film som gör dig illa till mods så är det här ett bra alternativ. Jag har definitivt sett filmer som får mig att må sämre men själva andemeningen med den här rullen får mig att vilja kräkas. Främst på den värld vi lever i som på riktigt verkar vara blind.

Andrey Zvyagintsevs "Leviathan" är en brutal skildring av hur korruption och maktmissbruk förgiftar hela samhällen. Filmen följer Kolya en vanlig mekaniker som kämpar mot en korrupt borgmästare som vill ta hans mark för en spottstyver. Men det här är ingen David mot Goliat-historia där det lilla folket segrar. Här krossas David under Goliats fötter. Gång på gång.

Systemets fullständiga korruption

Det som är så skrämmande med filmen är hur den visar att korruptionen inte bara finns på en nivå utan att den genomsyrar allt. Polisen, domstolarna, kyrkan och alla maktens institutioner arbetar hand i hand för att krossa Kolya. När hans advokat försöker spela ut korrupta politiker mot varandra genom utpressning blir det bara än värre. Systemet skyddar sig självt med våld och manipulation.

Kyrkan spelar en särskilt cynisk roll. Prästen predikar om rättvisa och gudomlig ordning medan han samtidigt välsignar borgmästarens själslöshet. Religionen blir ett verktyg för förtryck snarare än tröst eller rättvisa.

Bibliska ekon och modern tragedi

Filmens titel syftar på det bibliska monstret Leviathan men också på Thomas Hobbes politiska filosofi om staten som ett nödvändigt monster. Huvudkaraktärens namn, Kolya, ekar Job-boken. En man som prövas av krafter bortom hans förståelse och kontroll men till skillnad från Job får Kolya aldrig någon upprättelse eller förklaring.

En universell skräckbild

Jag tycker det är lite äckligt att allt och alla går att köpas för pengar. Det är just det som gör filmen så kraftfull och så skrämmande aktuell. Det här är inte bara kritik av det ryska samhället även om den, av naturliga skäl, träffar särskilt hårt där. Det är en skildring av vad som händer när pengar och makt blir viktigare än mänsklig värdighet och rättvisa.

Filmen fungerar som en varning. Den visar vad som händer när korruptionen får fritt spelrum, när institutionerna slutar tjäna folket och istället tjänar sig själva. Det är en mardröm som känns alltför verklig och det är därför den gör så ont att titta på.

"Leviathan" är ett mycket bra exempel på hur man berättar en politisk story utan att predika. Den låter bilderna och karaktärernas öden tala för sig själva. Resultatet är en film som fastnar länge som en kall och obehaglig påminnelse om hur skör vår civilisation egentligen är.