Apornas planet: striden

・・

Först upp som solen. Sen ner som pannkakan. Ja det blev tyvärr så. Den tredje filmen i trilogin om Ceasar som ledare för aporna orkade i ungefär 20-25 minuter sen blev det pannkaka.

Jag har lite svårt för att förhålla mig till den här filmen. Kanske inte så mycket att det faktiskt är en rätt trist film utan mer "vad är det de försöker säga?". Förutom de uppenbara andra världskriget kopplingarna med arbetsläger så finns det ju en annan sanning i den här filmen.

Aporna som är de goda och förtryckta på ena sidan och den onda människan som vill utplåna aporna på den andra. Det är ganska lätt att välja sida till en början. Nu kanske jag inte ska påstå att jag bytte sida och började heja på den onda översten men det uppstår en del situationer i filmen som gör att det blir jobbigt.

Att Ceasar visar samma hat som apan Koba gjorde i den andra filmen ställer till det lite i hjärnan. Det stämmer liksom inte. Den så genomgode Ceasar. Men det är väl också ett litet bevis att även solen har sina fläckar och när vi testas tillräckligt hårt så vet vi inte hur vi reagerar.

Det är också lite extra tänkvärt när överste Woody Harrelson (jag tror faktist inte hans namn nämndes någon gång) faktiskt visar en mjukare och känslosammare sida och förklarar för Ceasar varför han agerat som han gjort. Och citatet "Oavsett vad du säger så skulle ni ta över till slut. Det är naturens lag" är väl också lite tänkvärt tycker jag. Är det överstens rädsla som talar eller finns det en poäng bakom det han säger?

Förutom några små twister och ett par riktigt bra scener så tycker jag ändå att den här filmen inte riktigt lyfter och tyvärr så blir det en sur eftersmak och avslutning på den har trilogin. Det är lite synd då de första två filmerna var riktigt bra.

Jag måste kommentera humorn som de försöker flika in här och där. Alltså. Det är inte Gremlins det här så för min del hade de kunnat stryka lustifikationerna. Det enda som är roligt på riktigt är att Andy Serkis, som spelar Ceasar, får spela mot sig själv. Eller är det bara jag som tycker att Steve Zahn som Bad Monkey är en kopia på Gollum?

Nåväl. Jag är glad att jag plöjde genom de här tre filmerna för två av tre är inte kattpiss ändå. Det är nog till och med så att jag kan tänka mig att se om dem.

YouTube video

Apornas planet: striden

Först upp som solen. Sen ner som pannkakan. Ja det blev tyvärr så. Den tredje filmen i trilogin om Ceasar som ledare för aporna orkade i ungefär 20-25 minuter sen blev det pannkaka.

Jag har lite svårt för att förhålla mig till den här filmen. Kanske inte så mycket att det faktiskt är en rätt trist film utan mer "vad är det de försöker säga?". Förutom de uppenbara andra världskriget kopplingarna med arbetsläger så finns det ju en annan sanning i den här filmen.

Aporna som är de goda och förtryckta på ena sidan och den onda människan som vill utplåna aporna på den andra. Det är ganska lätt att välja sida till en början. Nu kanske jag inte ska påstå att jag bytte sida och började heja på den onda översten men det uppstår en del situationer i filmen som gör att det blir jobbigt.

Att Ceasar visar samma hat som apan Koba gjorde i den andra filmen ställer till det lite i hjärnan. Det stämmer liksom inte. Den så genomgode Ceasar. Men det är väl också ett litet bevis att även solen har sina fläckar och när vi testas tillräckligt hårt så vet vi inte hur vi reagerar.

Det är också lite extra tänkvärt när överste Woody Harrelson (jag tror faktist inte hans namn nämndes någon gång) faktiskt visar en mjukare och känslosammare sida och förklarar för Ceasar varför han agerat som han gjort. Och citatet "Oavsett vad du säger så skulle ni ta över till slut. Det är naturens lag" är väl också lite tänkvärt tycker jag. Är det överstens rädsla som talar eller finns det en poäng bakom det han säger?

Förutom några små twister och ett par riktigt bra scener så tycker jag ändå att den här filmen inte riktigt lyfter och tyvärr så blir det en sur eftersmak och avslutning på den har trilogin. Det är lite synd då de första två filmerna var riktigt bra.

Jag måste kommentera humorn som de försöker flika in här och där. Alltså. Det är inte Gremlins det här så för min del hade de kunnat stryka lustifikationerna. Det enda som är roligt på riktigt är att Andy Serkis, som spelar Ceasar, får spela mot sig själv. Eller är det bara jag som tycker att Steve Zahn som Bad Monkey är en kopia på Gollum?

Nåväl. Jag är glad att jag plöjde genom de här tre filmerna för två av tre är inte kattpiss ändå. Det är nog till och med så att jag kan tänka mig att se om dem.

YouTube video